Tyngsta dagen i mitt liv

Det börjar lägga sig lite nu. Tomheten.

Man har gått och sett fram mot denna matchen ända sedan slutsignalen mot HBK. Det fanns inte att vi skulle tappa guldet på våran hemmaarena där vi har ett massivt tryck och var obesegrade. Samtidigt var jag inte helt optimistsik. Sviter är till för att brytas och vad skulle väll inte passa bättre än idag, och jag fick rätt. Tyvärr.

Man vaknade, eftersom man hade festat dagen innan hade man sovit gott. Gick upp och tog en dusch lite frukost och knäckte en bärs, sen en till och till sist hade man blivit hyfsat stadig. Mötte upp Sebbe och åkte in till stan där snuten hade stängt av och styrt upp som om det vore nått jävla EU toppmöte. Vi gick direkt till arenan, väl inne bara möttes man av ett hav av rent jävla hat och kärlek, en helt magisk stämning som man måste säga att råttorna bidrog bra till med, dom hade en klack på säkert 5000 pers.

Matchen började nervöst från våran del och aik var klart bättre första 20, sen kom vi in i det. i 32a får vi en hörna som når Lund som nickar vidarre den till TO som bröstar in den och hela jävla gamla exploderar totalt, folk flyger hit och dit och man kramar kända och okända människor. Sen har Tobbe ett mega skott som går PRECIS utanför, sen blåser domaren för halvtid.

I pausen satt jag och Sebbe och pratade om hur vi skulle göra vid en eventuell seger, för inte skulle vi tappa detta? Vi skulle köpa guldpytt, hem och dricka massa bärs och sen till Trädgårn för guldfest.
Sen börjar andra halvlek och jag tycker inte aik oroar så mkt, sen i 55e så händer det. Såklart. Hora no2 får med en jävla massa tur med sig bollen på kanten, skickar in den i mitten till Flavio som bara rakar in den. Vi skapar inte så mkt sen men har 2 jättelägen, en träff i stolpens insida av Sella och ett skott av Olsson som styrs utanför. I 85e kontror aik horan0 får bollen, passar Tjernström som drar in den och det är ridå.
I det läget dog jag totalt inombords, jag såg på andra sidan arenan hur alla råttor var urflippade, drömmar om guld började sjungas och allt var kört. Domaren blåser efter 95 minuter av och allt är över. En total tomhet byts till fruktansvärd ilska och ett hat utan dess like när stormande råttkukar springer fram mot oss och hånar, upp över staketet for vi och skulle in på plan, men där var det stopp av sisådär 300 vakter. Vi stannade sen kvar i 10 minuter och bara tittade ut med tomma blickar på kaoset på plan som skulle vart vårat kaos. Att få se aik fira guldet på våran hemmaplan, det var det värsta ögonblicket jag har vart med om i hela mitt liv.

Allt känns nu så jävla hopplöst. Minns när jag stog på Vallhalla IP i februari och kollade på blåvitts försäsongsmatch, det var snöstorm och jag frös kuken av mig. Minns premiären när vi förnedrade dif med 6-0. Minns derbyt som Sella avgjorde i 93e. Allt detta betyder ingenting just nu ingenting. Vi var så jävla nära. Försäljningar och sjukt mkt skador till trots så stog vi ändå nästan där till slut. Jag är så grymt jävla stolt över allt och alla som har med Blåvitt att göra och jag älskar IFK Göteborg mer än allt annat.


2010 är vårat år! Med 1-2 bra nyförvärv och att vi får behålla framför allt Hysén och Kim så kommer vi leka hem allsvenskan det är jag säker på. På lördag är det Cupfinal mot samma horpack i sthlm, det känns dock som om det är skitsamma. Cupguld = Europa League kval och där är vi ändå eftersom vi slutade 2a.

Det enda bra kanske man får säga med gårdagen var la att man fick träffa Maggie igen en sväng, det var trevligt :) Detta var efter matchen och hon var faktiskt snäll och det uppskattade jag faktiskt. Får hoppas på snart igen :)

Nu ska jag gå och självdö.

BLÅVITT